Du ser det på strama handväskor, korthållare och datorfodral: ett fint mönster av sneda kryss med en lätt lyster. Det är saffiano läder. Det är äkta läder, men ytan har pressats i mönstret under värme och sedan fått ett vaxskikt. Det gör det reptåligt och lätt att hålla rent, men det förändras knappt med åren.
Hur tillverkas saffiano läder?
Grunden är en garvad hud, ofta kalvskinn. Den värms upp så att fibrerna blir smidiga och pressas sedan mellan metallplattor med korsmönstret. När lädret svalnat får det en ytbehandling, oftast vax. Det skiktet ger den typiska lystern och skyddar mot fukt och repor.
Tekniken tillskrivs Mario Prada, som fick patent på den i början av 1900-talet. Patentet har för länge sedan gått ut, och i dag tillverkar många märken saffiano. Inte alltid av äkta läder, förresten: mönstret trycks också på konstläder av PU eller PVC. Står det bara "saffiano" eller "saffiano look" på etiketten, utan ordet läder, är det troligen plast. Hur du själv ser skillnaden kan du läsa i äkta läder eller konstläder.
Fördelar med saffiano läder
Den stora fördelen är att det ser likadant ut länge. En repa från en nyckel försvinner i mönstret och når ofta inte ens ner i lädret tack vare vaxet. Ett kaffestänk torkar du bort med en fuktig trasa. Lädret är styvt, så en väska håller formen även när den är halvtom. Och det är lätt i förhållande till hur stadigt det är.
För en jobbväska som alltid ska se prydlig ut, eller för den som inte orkar med skötsel, är det ett ärligt argument.
Nackdelar: ingen patina och känsliga hörn
Nackdelen ligger i samma sak. Saffiano läder förändras inte. Det får ingen patina, blir inte djupare i färgen och formar sig inte efter hur du använder det. Efter fem år ser en bra saffianoväska ut ungefär som dag ett, eller något mattare.
Och när den slits gör den det på ett mindre snyggt sätt. På hörn och längs kanter nöts ytbehandlingen igenom efter några år, och där ser du då bart, ljusare läder. Det mörknar inte igen som obehandlat läder gör. Du kan bättra på med en färgkräm, men det syns fortfarande. Läderfett hjälper inte heller: det tränger inte igenom vaxet och blir liggande flottigt på ytan.
Saffiano jämfört med vegetabiliskt garvat fullnarvigt läder
| Saffiano läder | Vegetabiliskt garvat fullnarvigt | |
|---|---|---|
| Yta | Pressat korsmönster med vax | Naturlig narv, öppen |
| Repor | Knappt synliga | Synliga, men går att gnida bort och blir patina |
| Fukt | Vattenavvisande | Suger upp fukt, kan få fläckar |
| Åldrande | Förblir detsamma, hörn nöts kala | Blir mörkare och blankare |
| Skötsel | Fuktig trasa, inget läderfett | Läderfett ibland |
| Känsla | Styv och stram | Blir mjukare med tiden |
Vilket som är bäst beror på vad du vill ha. Vill du ha en väska som ser likadan ut om tio år, välj saffiano. Vill du ha en som ser bättre ut om tio år hamnar du hos öppet fullnarvigt läder. Garvningen skiljer sig också: saffiano är ofta kromgarvat, och vad det innebär jämfört med vegetabilisk garvning kan du läsa i en separat artikel.
Sköta saffiano läder
Väldigt lite jobb. Torka av väskan med en lätt fuktad, mjuk trasa och torka efter. Använd inte läderfett, olja eller vax för slätt läder, och inte heller sprit eller handsprit, eftersom det angriper ytbehandlingen. Förvara den i en dammpåse så att hörnen inte skaver mot andra saker.
Varför Beocca inte använder saffiano
Våra väskor är gjorda av vegetabiliskt garvat fullnarvigt läder, just för att vi tycker om hur det åldras. En repa på den mellanstora handväskan Beau gnider du bort med tummen, och efter ett år är färgen djupare än när du köpte den. Det kräver lite mer skötsel än saffiano, och du måste vilja det. Letar du efter en väska som alltid ser ny ut är du ärligt talat bättre betjänt av saffiano.
